Julen är över....

och året går mot sitt slut.

Det har varit en stormigt år på många sätt, massor av saker har hänt, både bra och dåliga.

Det värsta det här året är ju så klart förlusten av min älskade katt som följt mig i 15 långa härliga år. Sov gott lilla Sigrid.

Turerna runt sonen och skolan har varit rent bedrövliga. Än så länge ser jag inget slut på det, vet inte ens hur allt blir efter jullovet.

Det är bara att spotta i nävarna och fortsätta att kämpa. Vissa dagar går luften ur mig....men som min kära säger: "Man är inte mer än människa."

MÅtte 2007 bringa lite framgång i vår kamp och en bättre tillvaro för sonen.

Iza, hunden kom in i vårt liv detta år. DET är en lycka! Jag har drömt om en Chinese Crested sen 1990 nångång, då jag första gången fick upp ögonen för rasen.

Nu blev drömmen verklighet! Hon är en gåva varje dag!

Ett stort beslut togs angående min hälsa. Blä till er som VET och tycker att jag lever ett lyxliv. Byt med mig, vilken dag som helst. Låna min kropp och min värk, anytime!

Nu hoppas jag att förändringen kommer att bli under nästa år. Det är en STOR, ny, spännande resa jag ger mig ut på.

Om jag blir frisk och hur frisk jag än blir så ska jag ALDRIG stå och tycka åt andra. Alla har sitt, en del borde stänga sin mun innan det minsta lilla kommit över läpparna.

Som min bästa vän säger; "Har du inget snällt att säga kan du lika gärna hålla tyst!"

BANDET. Tack till er för underbara konserter och för underbara efterfester. Tack för att ni är dom ni är.

Kram och tack till alla som varit med mig på dessa äventyr, ni vet vilka ni är.

Några finns som TROR att de är med. Men, sorry, genom mig slinker ni inte in.

Ni får jobba själva för att få bandets förtroende, det tar ett tag. *ler*

Kramar till min familj och mina nära och kära. Vänner, nya som gamla!

Gott slut och GOTT NYTT!

Är ni med mig nästa år också?

GOD JUL!!!!!

 JA, så är den äntligen här!

Julafton!!!!

Vi har väntat in den med pyssel, skinkkokning och paketinslagning, precis som vi brukar.

Firade in julen ordentligt alldeles efter 12-slaget, med skinkamackor och julmust.

GOD JUL alla nära och kära.

En God Jul till er andra också, som kanske inte är lika nära eller kära heller för den delen. En God Jul ska alla ha ändå!

Var rädda om er!

Kram från MrsZipper

Får gå vidare...och vidare...

Idag var vi på det första samtalet hos dom som vi stått på kö till så länge, tyckte vi.

Sen i januari och det var kort väntetid.

Nu ska vi få hjälp med det som vi brottas med.

MEN, vi fick oss en överraskning. Den första kön var tydligen bara till att komma på det här samtalet, NU står vi i den "riktiga" kön och får vänta, antagligen minst ett år till!

Men ååååå vad bra!! NOT!

Vad gör man? Ja, går vidare, så gott vi kan. Vi sköter situationen själva, så gott vi kan. Annat finns inte att göra. Fördjävligt är det ändå.

Önskar så att de andra inblandade kunde vara delaktiga i det här på riktigt, inte bara ett spel för gallerierna. Men, det är nog att önska för mycket.

 
S, om du läser det här ska du ha alla rosor i världen för att du är den du är. OCH för att du gör en STOR gärning. Vi är så tacksamma ska du veta. Du gör livet uthärdligt.

Vidare, vidare...

Privilegierad!

 Jag är glad!

Jo, det är jag. Jag tycker att jag har tur som är den jag är. Att jag blivit denna person. En snårig väg har jag vandrat., råkat ut för en massa, gått på en hel del smällar.

Det finns så många som tycker så lågt om sig själva, men varför? Vad är det som säger att en är bättre än den andra?

Som en liten fortsättning på gårdagens lilla korta blogg, så kan jag säga, att i de mörka stunder som jag trots allt har ibland, så vet jag ändå att vänner finns.

Jag har goa, snälla vänner, båda nära och längre bort. Vänner som står mig fantastiskt nära och nya som jag sakta men säkert kommer närmare.

Sen har vi ju de som är väldigt speciella på ett sätt. Någon tycker kanske att det är skryt, men det får stå för den personen.

Att jag kan maila en av mina idoler, och få svar mindre än en timme senare! DET tycker jag är häftigt. Idolen är visserligen också bara en människa, men ändå.

Jag är glad!!!!

TACKSAM!

Bara några korta, korta rader....

Jag känner att jag är så himla tacksam för de goa vänner jag har.

Tack till er som tittat in och lämnat ett spår, det uppskattas.

See ya!

GAMMAL?

Börjar jag att bli gammal? Är 43 att vara riktigt gammalt?

En del tycker säkert det....Men jag kanske inte ens fattar att jag inte är purung längre.

Jag tycker nämligen inte att man alltid måste vara så himla seriös och vuxen för att födelsedagen visar det.

Jag tycker fortfarande att hårdrock och långhåriga killar är bland det häftigaste som finns.

Jag älskar fortfarande nallar och andra gosedjur.

43 år gammal har jag idoler, tom deras bandnamn intatuerat, det är jag stolt över.

Musik och idoler känner väl ingen ålder. Eller ???

 Jag kan fortfarande bli rörd och fälla en och annan tår när idolen visar sig. Det är jag glad för.

Jag har en mjukare sida, en romantisk. JA, jag gillar faktiskt Westlife! Ja, det gör jag, sen må vara att jag inte är nån fjortis!

OCH syrran och jag ska gå och se Markus, Idolvinnaren på Konserthuset! Jag ringde som en galning så fort biljetterna släpptes. Vägrar att missa det!

Jag hoppas att jag kommer att fortsätta att tänka som jag gör. Även om jag blir äldre behöver inte det betyda kappa, hatt och handväskan i armvecket!

Jag ska vara vuxen när jag behöver det, men jag vägrar att släppa barnasinnet!

Kram till alla som vågar vara lite galna!

STORA förändringar på gång!

Det är väl inte alltid man gör stora, jag menar STORA förändringar i sitt liv, men det tänker jag göra nu. Och det för att få ett BÄTTRE liv!

Det är bara ett fåtal som jag talat om det för, det måste smälta inom mig också, det är inget man bara gör så där utan vidare.

Innan nån rusar iväg och får panik, NEJ jag ska inte separera, inte på långa vägar.

Kära Mannen var den första som fick veta om min funderingar och han är med mig!

TACK för det gubben!

Det här är nåt som jag alltid,  ALLTID varit emot, det har känts som rent vansinne för mig. Det är lite pinsamt nu,  jag som så starkt brukar hålla på mina principer. Hur säger man att man ändrat sig?

För det får man väl? Ändra åsikt alltså?

Jag smälter det vidare och utökar sakta men säkert kretsen av människor runt mig som får veta. De jag sagt det till är med mig all the way, det känns så underbart.

Om det blir som jag tänkt, får jag nästan ett nytt,  fast väldigt annorlunda liv. Det är väl inte helt fel, eller?

Jag tänker också på min älskade son....Skickar några extra varma tankar till honom där han ligger i sin säng och sover så lugnt och tryggt.

Han har det jobbigt, men vi ska klara det här...Vi går mot lättare, ljusare tider där hoppas jag!

Det måste bli så! Han är värd det, min lilla pojke.....

Skriver snart igen. De av er som känner mig och som absolut inte kan vänta på att jag berättar,  får väl maila eller ringa och försöka få ur mig det! *ler*

TACK alla som finns för mig, ni vet vilka ni är!