Bekymrad...

Ja, sonen har det fortsatt jobbigt, det är något man verkligen får ta en dag i taget med.

Tack gode gud att det inte är så när han är hemma och ledig, det funkar alltid. Vi kämpar vidare.

Annars går mina tankar igen till min vän som är sjuk. Det är verkligen så overkligt!

Det känns som om marken gungar för mig, vad ska den då inte göra för henne.

Idag har hon varit hemma några timmar och vi fick chansen att prata lite via MSN. Jag hostar ju som en galning och det går inget vidare att prata i telefon då..

Via MSN är det nästan som vanligt, men det är ju inte som vanligt!

Det borde vara det! Det borde INTE få finnas några förbannade djävulska sjukdomar som gör dem vi älskar sjuka!

VAR är rättvisan i det???????

Jag har bestämt att hon blir frisk nu, fortfarande finns inget annat. Det vänder nu och hennes krafter kommer igen och snart ses vi igen...förhoppningsvis så gör vi det vi tycker så mycket om.....Och säkert är åtminstone PIFF där...PUFF kanske inte är med den här gången. *ler*

Tänker på alla bra stunder, tackar dom som gjorde att vi träffades!

Vännen, jag är så tacksam att du finns, det finns inte många som du!

Som jag skrev i ett SMS: skickar kraft, styrka och mod!

OCH en ängel igen!